Klarälven

Klarälven är Värmlands "pulsåder". Älven rinner från Härjedalens fjälltrakter i norr, ända till Karlstad i söder.

Klarälven är den sydligaste av våra stora nordsvenska älvar. Den rinner upp i Härjedalens fjälltrakter, passerar sjön Rogen, överskrider gränsen mot Norge och flyter där genom sjöarna Femunden och Isteren, fortsätter söderut och återkommer till svenskt område i nordligaste Värmland. Älven flyter sedan som en pulsåder genom hela landskapet, från Långflon i norr till Karlstad i söder.

Genom sitt centrala läge och sin mäktighet har Klarälven fått en dominerade betydelse för värmländskt näringsliv. Förr utgjorde sjöar och vattendrag de naturliga kommunikationslederna. Trots att man endast känner till några få stenåldersfynd i nordligaste Värmland, antar man, att de första kolonisterna har följt älven mot norr där den första byn byggdes.

På 1800-talet hade Klarälven fått en annan betydelsefull funktion då timmerflottningen började bli allt viktigare. I våra dagar är Klarälven en av landets främsta flottleder.

Klarälvens roll för det värmländska näringslivet ligger dock främst inom kraftproduktionen. En mängd forsar och fall både i huvudälven och i biflödena har redan byggts ut och ger därmed ett viktigt bidrag till den industriella utvecklingen.

Landskapet längs Klarälven
Värmland och landskapet längs Klarälven är vatten, jord och skog. Landskapet är gammalt men människan kom sent. Överallt kan man ana krafter som verkat över tidsåldrarna och som i dag berättar för oss om människans villkor i andra tider. 

Genom årtusenden har Klarälven och dess armar utgjort leder för transporter och kommunikation. Älven gav människorna möjligheter till försörjning, till försvar och till rekreation. Man lärde sig att nyttja kraften i det forsande vattnet, men till en början klarade man inte att tämja Klarälven utan de äldsta kulturlämningarna finns i tillflödena till Klarälven.

Värmland är ett skogslandskap där nästan tre fjärdedelar av landytan är skogsmark. Jordbruket är, liksom skogsbruket, en viktig basnäring i Värmland, trots att det har förändrats under 1900-talet och den odlade arealen har minskat med en fjärdedel.

Nej